Young Marble Giants ‘Colossal Youth’ firar 40 med specialutgåva

Young Marble Giants
Colossal Youth (40th Anniversary Edition)
Domino/Playground

* * *

.

Vanligtvis brukar man själv djupdyka i skivsamlingen för att kolla om minnet av musiken fortfarande stämmer. På tok för ofta har det som då lät fräckt och nästan hotfullt, desarmerats till något ofarligt.

Lite som en hälsning från ”då” släpps nu en 40årsjubileumsutgåva av engelska Young Marble Giants (YMG) karriär. ’Colossal Youth (40th Anniversary Edition)’ kretsar kring deras uppmärksammade debutalbum men utökad med låtar från albumet ’Salads Days’ samt diverse singlar och EPn ”Testcard”. Total ett dubbelalbum på 4 cd.

Minns att jag tyckte trion Alison Statton med bröderna Philip (bas) och gitarristen/låtskrivaren Stuart Moxham lät intressant, men inte stack ut tillräckligt mycket från de övriga engelska indiebanden. Men så här sammantaget blir intrycket ett annat.

Låten ”Include Me Out” låter idag överraskande faktiskt som en förlaga till det som blev engelska postpunkarna Theatre of Hates musikaliska kännemärke – den där pump-studsande basen som accelererar i refrängen för att hinna ikapp melodin. Men istället för Kirk Brandons tordönsstämma kommer en pricksäker sång av Alison Statton.

Spåret ”Credit In The Straight World” har lånat många ackord från tidiga The Cure (som dock var först med detta). Det var dock inte så märkvärdigt, banden lyssnade förstås på varandra och lånade rätt friskt influenser i jakt på ett eget sound. I YMGs musik hörs också experiment som hämtade från Cabaret Voltaire eller Gilbert-Lewis.

YMG framstår mycket mer minimalistiskt än de lät då, men förstås faktiskt var. Och med små medel lyckas trion på samlingens 29 låtar skapa ytterligare något som höjer sig ovan Moxhams emellanåt tv-spels-pipande orgel.

Dock kvarstår minnets intryck att YMGs styrka inte var deras melodiförmåga, snarare deras sätt att med ganska små medel få fram något annat som var lyssningsvärt. Rekommenderad lyssning till den avslutande fjärde plattan, som egentligen borde varit där bandet skulle ha startat sin musikaliska resa.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 1/2-2021 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.