banner ad above posts

Arrows of Love ‘Product: Your Soundtrack To The Impending Societal Collapse’ recenseras – lika intressant som titeln är lång

Arrows of Love
Product: Your Soundtrack To The Impending Societal Collapse
I’m Not From London/Border
HHHH+

Arrows of Love har jämförts med Shellac när dessa var som bäst, vilket är lite tveeggat minst sagt. Kanske har jämförelsen vuxit ur att gruppens andra platta är producerad av Bob Weston från just Shellac.

I mina öron är detta något annat, och faktiskt mycket intressantare.

Jag gillade Big Black, vilket var liktydigt att gilla Steve Albinis attityd till rock, stavat h-a-r-d-c-o-r-e. Och framförallt hans gitarrspel i kombination med febrigt ilskna låtar. När Albini startade Shellac fanns det mest bara ilska.

Arrows of Loves likhet med Sonic Youth är slående, inte minst i spåret “Come With Me” där gitarrens spretiga plockande skulle kunna varit Thurstone Moore och den kvinnliga röstens berättande mer än sång skulle kunna ha varit Kim Gordons.
Men de gör det bra, väldigt bra.

Kärnan hos Londonbaserade Arrows of Love består av Nima Teranchi och Nuha Ruby Ra. Resten är som ett musikaliskt kollektiv där musiker byts ut och in beroende på om det gäller studioarbetet, turnerande eller något annat.

Det enda engelska jag hör i deras musik ger en svag association till brittiska indiebolaget Vindaloos storheter The Nightingales med sitt torra sound och plinkande gitarrer. Just dessa plinkande gitarrer som verkar spela något annan låt än den sångaren sjunger, fanns som en uttrycksfullhet hos vissa engelska postpunkband, och stundom även inom hardcoren. Mästare på detta var Albinis accentuerade gitarr under Big Blacktiden.

Arrows of Love har mycket av efterpunk i sitt sound, och lika mycket uppsprucken ljudbild som hos Sonic Youth. Men bandet klarar av att variera lunga lugnare låtar med totalösiga, lugnare partier med hotande hysteri. Men de drar sig inte heller från att fräckt travestera ett ösigt parti i låten ”Beast” från just Big Black, antagligen bara en beundrande nickning till mästarna.

11 låtar med varierande intensitet, självsäker sång från Nima Teranchi vars texter tyvärr är tämligen svåra att uppfatta (antagligen inte meningen) och ytterst lite information om denna experimentella anrättning som även i titellängd är märkvärdig. Vem döper egentligen en platta till ’Product: Your Soundtrack To The Impending Societal Collapse’?

Men plattan är lika intressant som titeln är lång. Och bered dig på att omdefiniera begreppet ”melodier”.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 3-2018 /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud