banner ad above posts

Spinning Coin ‘Permo’ recenseras – en lätt touch av Postcard

Spinning Coin
Permo
Geographic/Playground
HHH

Lätt vingliga melodier, en sångerska som balanserar på gränsen till falskt alternerar vid miken med en kille som har en mer tonsäker men dröjande sångstil och ett band vars tempo regelmässigt är lågt, trumstockarna mer låter som vispar, gitarrerna använder stärkarna som just ljudförstärkning i stället för distorsion.

Den melodiska inramningen är definitivt pop i all sin långsamhet där harmonierna svävar omkring utan tydliga avgränsningar eller krokar.

Jag lyssnade ganska många gånger på Glasgowgänget Spinning Coins debutalbum, och efter att ömsom avfärdat ömsom hyllat dessa embryotiska låtar, hamnade ’Permo’ till slut i recensionshögen.

Främsta skälet var att jag allt oftare hörde klanger som påminde mer om Postcardetikettens pop än Rough Trades källarstök. Och när jag började läsa in mej på bandet och plattan hittade jag föga förvånande Edwyn Collins som producent – samma Collins som ledde Postcards stoltheter Orange Juice på 80-talet.

Collins har låtit mycket av ’Permo’ hämta klang och den där känslan av skör osäkerhet från dåvarande indiescen. Men han har också helt klart förtydligat de låtar som låg åt Postcardhållet.

’Permo’ har även en tidig influens från Go-Betweens, men plattan blir allt mer otydlig i materialet i takt med att låtarna rullar på. Som debut är albumet ok, men hade vunnit på fler renodlade melodier likt de inledande ”Raining On Hope Street” och ”Tin”.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 1/2-2018 /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud