Thurston Moore ‘By The Fire’ fokuserar ljus och hopp

Thurston Moore
By The Fire
Daydream Library Series

* * * *

Thurston Moore avfyrar en ljudattack mot allt det negativa i samtiden. Tankarna går osökt till covid-19, till pajasen i Vita huset, alla lögner, all narcissism. Men istället för att låta sig halv dränkas av eländet väljer Moore att fokusera ljuset, det som ger hopp.

Översatt i toner är det innehållet i ’By The Fire’, hans nya och sjunde soloalbum. Till skillnad mot hans ’Rock N Roll Consciousness’ (2017) (se recension nr5), återknyter han nu mer till formidabla ’The Best Day’ (2014) (se recension).

Moores trick är som alltid att använda klangsjok med olika resonans. Genom åren har han förfinat sin gitarrdroon först med Sonic Youth, senare genom soloplattor och med olika musikaliska samarbeten.

Han svaghet för bombastisk droon kvarstår, kanske lite överdrivet mycket för just dessa repetitioner blir sällan riktigt intressanta, snarare utmattande för öron och skärpa.

Däremot har han en enastående förmåga att nästan plinkande skapa små repetitiva mönster av ljusa klanger med den målsökande egenskapen att de nästa alltid når den del av hjärnan som definierar fenomen som intresse, välbehag och hopp.

’By The Fire’ låter i sina mest melodiska stunder allt mer som en korsning mellan Penguin Café och Steve Reich.

Det är alltså en tämligen lycklig Thurston Moore vi möter denna gång, något som bland annat hörs i hans gitarrspel i melodislingor som ”Dreamers Work”, befriat från det där gigantiska larmet.

Det hindrar dock inte att Glenn Branca, gitarrdroonens fader, ler i sin himmel.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 11-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikI blickfångetMusikNyheterRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.