Teenage Wrist ‘Earth Is A Black Hole’ Lite för mycket upprepning

Teenage Wrist
Earth Is A Black Hole
Epitaph/Playground

* * *

.

Earth Is A Black Hole’ är den något krystade titeln på Los Angelesgänget Teenage Wrists andra album. Förklaringen sägs finnas i plattans tema i gapet mellan hopp och hopplöshet. Och att vi alla måste omvandla vårt förgångna till något positivt.

Där bandets debut låg mer åt brittisk shoegaze med inslag av amerikansk grunge, har nya albumet fått en betydligt tydligare anstrykning av amerikansk powerpop. Om det har att göra med att gitarristen Marshall Gallagher nu klivit fram som gruppens frontfigur, är oklart. Säkert är att kvartetten numera blivit en duo, där han har sällskap av trummisen Anthony Salazar.

Gallaghers gitarrspel är klanderfritt, med reverbförstärkt klang som inleder många av låtarna men som tråkigt nog får ge vika när refrängen börjar närma sig och producenten bestämt att förvandla allt till en kalorifattig och fuzzig grungegröt som Gallaghers ljust tonsäkra röst tvingas sväva ovanför.

Resultatet blir tyvärr ganska anonymt på ett sätt som många amerikanska topplistefokuserande band använder sig av. Det är inte dåligt, utan ofta enbart opersonligt. Det låter just väldigt mycket L.A.

Som bäst funkar kanske ‘Earth Is A Black Hole’ som en öronrensare ifall man lyssnat för mycket på melodier som krackelerat eller låtar där instrumenten inte riktigt är överens om vilket håll man är på väg. I och för sig ofta spännande med sådant, men ifall det blir för mycket av den varan är det skönt att hålla något tryggt linjärt i handen.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 4-2021 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.