Slowgolds nya drömsk rock med mycket vemod

Slowgold
Aska
Playground
* * *

.

Nya ’Aska’ blev inte den eruption av lycka som vi kanske hade hoppats på efter vad som låg inom räckhåll på Slowgolds förra album.

Det nya albumet inleds sakralt där Amanda Wernes sång ligger högt och reverbfyllt. Utan att egentligen veta, så går tankarna till den känsla som man kan få när man älskar någon, och bara möts av ointresse.

Det låter som att Amanda blivit kär i fel person. Melodier och texter andas tvekan, ibland missmod, precis som när man förälskat sig i någon som inte besvarar ens kärlek. Som när man håller andan intill bristningsgränsen i hopp om att något plötsligt ska ändras som gör att lyckan exploderar i besvarad förälskelse.

Slowgold fortsätter alltså att ge oss känsloladdad musik. Amandas talang och känsla för att bygga låtarna med gitarren som melodiskt trollspö är lika god som tidigare. Även om tempot blir lite väl långsamt ibland, har hon en förunderlig förmåga att med små medel skapa stor swing i musiken.

Slowgolds drömska rock kantrar dock lite för mycket i vemod och stråk av sorg denna gång. Så är ju livet emellanåt, men det får ju oss att än mer längta efter hur det kan komma att låta när Amanda tonsätter med ren lycka som bensin.

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 4-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.