Private World
Aleph
Dais/Playground
* * *
Inte mycket som river av mot den tandade kanten här inte. Men tillräckligt många behagliga toner för att ’Aleph’ ska kännas rätt placerad i din musikspelare.
Private Worlds musik rullar smidigt på som en gång anrika Japan, där bas och trummor ofta duellerar och en klangrik gitarr kommer in och accentuerar. Dvs när den inte mest agerar rytmgivare och lånar ut huvudrollen till den rullande basen.
Sången har en något bakåtlutad närvaro och låter lite som en lätt frånvarande David Sylvian eller David Byrne. När bandet är som mest behagliga påminner de en hel del om Sandii & the Sunsetz (om någon minns dem, kolla annars Spotify eller vad jag skrev om dem på Två Steg Före i Schlager då det begav sig).
Cardiff-duons syntpop nickar igenkännande mot en rad andra 80-talsgrupper där Tom Sanders och Harry Jowett visar att de även kan sin Roxy Music, Simple Minds, Spandau Ballet och Talk Talk.
Inte alls oävet, men passar mer som bakgrundsfond än intensivlyssning.
Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 12-2020 /c MatsLundgren.se