PK Keränen
Serobi Songs
Playground
Efter 13 album lade 22-Pistepirkko ner 2011.
Bandet albumdebuterade 1984 och blev snabbt favoriter bland mina kompisar, förutom så många andra. Men inte hos mig, oklart varför.
Nu när PK Keränen solodebuterar går jag tillbaka i bandets historia. Hör att jag missat en hel del.
Framförallt att PK Keränen redan då var en ofta fantastiskt bra låtskrivare och sångare.
På egna ’Serobi Songs’ visar han detta med all önskvärd tydlighet.
Plattan är byggd på en stabil grund av rock, men tar sig en rad oväntade uttryck.
Här finns både balladanstrukna, underfundiga och sorgliga betraktelser, men också mer sprudligare nummer som ibland blandar in finsk rockabilly så det står härliga till.
Hela tiden lika mycket eget uttryck, välproducerat med snyggt separerade och skickligt spelade instrument, som melodikrokar igenkänningsbara från oklart var.
Spåret ”Let Go” har till exempel mycket känsla hämtad från Matt ”The The” Johnson och Johnny Marrs klingande gitarr med Neneh Cherry-liknande duell-sång. En snygg låt med många lika snygga lånade moment från ”Slow Train to Dawn”.
Keränen har en bra känsla för låtmixen, som går från sorgset till bekymmerslöst, långsamt till snabbt, där vändningar från antytt banalt bara behöver ett gitarrstick för att bli intressant.
Det är något speciellt med finsk rock – Timo Räisänen har ofta samma raka egenart.
Bäst markering är Keränens ”hej” till rötterna, vilket kommer i ”Bad Dreams” som i grunden är en saftig träskblues med drivet tempo, snygga pauseringar och ett smittande humör.
“I wanted to find out if I could sing at all!” förklarar Keränen i pressreleasen.
Han klarar det personligt galant, från inbjudande vänligt till elakt. Och gitarrspelet sitter som smäck.
Låtmixen lär inte heller göra något 22-Pistepirkko-fan besviket. Tvärtom finns det en stor chans att han utökar sin publik tusenfalt.
Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 3-2020 /c MatsLundgren.se