Pinegrove ‘Marigold’ finurligt, inbjudande och välbekant

Pinegrove
Marigold
Rough Trade/Playground
* * *

.

Efter tio år och fyra album är sångaren/låtskrivaren Evan Stephens Hall ljusa röst stadigt inbäddad i ljust varma klanger från elektrifierade akustiska gitarrer. Melodislingorna påminner avskalat om en gång Supertramp eller 10CC, finurligt, inbjudande och välbekant.

Halls texter inbjuder också lyssnaren att känna sig delaktig i lyriken som syftar till att få folk att må bra – bandet kallar sig humanister och säger sig dagligen reflektera över hur de kan bli än bättre människor. De stödspelar gärna för bl.a. olika människorättsorganisationer. Ett band med ett samvete, alltså, och med ett engagemang bortom stjärnglansen.

För förebilder har de blivit för en stor fanskara både genom sina plattor och frekventa turnéer i Europa och hemlandet USA. De amerikanska rötterna hörs väldig väl, Pinegrove sjunger flerstämmigt, låter sin mjuka ofta lite långsamma rock blandas flitigt med countryinfluenser – bli inte förvånad om det här och var dyker upp en pedal steel guitar. Det är inte religiöst, men på gränsen till – det instrumentala titelspåret låter nästan som en psalm.

Marigold’ håller sig dock på hitsidan det världsfrånvända och är en mycket behaglig upplevelse att luta öronen mot, inte minst i tider av larm och coronakaos.

Pinegrove låter oss ana hur legendariska Poco möjligen kunnat låta om de funnits kvar och utvecklat sin musik fram till idag.

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 5-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.