One True Pairing debuterar med elegant ”neo-heartland rock”

One True Pairing

One True Pairing

Domino/Playground

HHHH

.

Bakom namnet One True Pairing återfinns Tom Fleming, multiinstrumentalisten och tidigare låtskrivaren i engelska Wild Beasts, aktiva 2002-2017. Det självbetitlade albumet är också hans solodebut.

Wild Beasts var helt ointressanta, spelade sig runt i ett popmelodiskt vakuum med en sångerska som inte förmådde ge varken musiken eller bandet en riktning.

One True Pairing‘ är precis så bra som man kan hoppas på från en musiker med 15 års uppdämt behov av att skriva eget.

Tom Flemings musik ger en rad intressanta associationer. Påminner lite om Gary Numan i känsla men mer pop och mindre doom i uttryck. Han använder synten som basrytm och som en ”melody charmer” – likt hur ormtjusaren får ormen att vagga – där gitarrsticken utmanar melodin.

Han sjunger med stort allvar i rösten, mer Elvis än den grötmyndiga Rick Astley, snarare med ett häng på Robert Palmers lätthet.

Som ni märker finns här influenser från en del av åttiotalets hantering av syntar och manliga soloartister. Men inte enbart det. Tom Fleming lyckas toppa brygden med ett stort mått av rockkänsla. Kombinationen långsammare, sugande låtar och snabbare knyckigare saker hålls samman och får sin finish genom hans röst. Inte alla klarar att låta lite distans samtidigt som det känns personligt nära.

Tom beskriver det han gör som ”neo-heartland rock”.

Och visst är det så, elegant så.

 

 Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 12-2019 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.