banner ad above posts

Massakern vid muren 1361 – Hur kunde det gå så fel?

ARKEOLOGI. UTSTÄLLNING. Hur kunde det gå så fel? 1800 bönder slaktade framför Visbys östra ringmur 1361. Valdemar Atterdags erövring av Gotland skedde på bloddränkt mark, men den danske erövraren kallade sig aldrig kung av Gotland. Blodbadet var bara en maktdemonstration. Själva Visby vågade han aldrig röra.

På lördag öppnar Historiska Museet i Stockholm utställningen “Massakern vid muren – slaget om Gotland 1361”. Utställningen visas i tre olika rum och ser ut att bli museets nya basutställning vars innehåll efterfrågats internationellt, då den bygger på unikt material som i sådan mängd aldrig hittats och bevarats någon annanstans.

Fakta i korthet:E38P0743-2
I juli 1361 invaderas Gotland av danske kung Valdemar Atterdags soldater och gotländska bönder griper till vapen för att försvara ön. Slutstriden står vid Visby ringmur 27 juli. Man uppskattar att 1800 personer dör i slaget, varav de flesta gotlänningar. Efter att Visby gett upp 29 juli slängs de i massgravar, som grävs ut av arkeologer 1928-30. Fynden består av tusentals rustningsdelar och skelett, och forskarna har analyserat det funna på många olika sätt, vilket också ingår i utställningen som öppnar frågor om vad som egentligen hände och ifall kopplingar finns till vår samtid?

Det som gör “Massakern vid muren” så spännande är att skeenden idag till en viss del kan förklara det övergripande skeendet 1361. Även om frågorna inte kan få exakta svar, kan man göra sannolika gissningar.

Kort bakgrund: Gotland befann sig under den mäktiga Hansans beskydd, Visby var oerhört viktig för handeln inte bara i Östersjöområdet utan även österut. Köpmännen i Visby blev snabbt ett frälse – de betalade knappt nån skatt till den svenske kungen – och motsättningarna med de sämre bemedlade gotländska bönderna växte. Ringmuren runt Visby etablerades och byggdes högre i takt med missnöjet.

Danska kungen Valdemar Atterdag svepte detta år över Skåne och Blekinge via Öland innan han nådde Gotland. 1361 var en het sommar. Arkeologiska fynd antyder att danskarna kunde ta sig över de uttorkade mossarna istället för bron 4-5 mil utanför Visby som annars hade varit en naturlig stridsplats att slå tillbaka fienden.

Att bönderna kom till Visbys försvar kan te sig märkligt i ljuset på konflikten med köpmännen där, men bönderna var ålagda att hålla soldater med utrustning. Att så mycket av utrustning återfanns tror historikerna beror på att de två dagar liken vid muren låg i sommarhettan gjorde stanken från snabb förruttnelse outhärdlig och ingen ville dra av liken rustningar och annat. Däremot återfanns väldigt få vapen, vilka var enklare att rädda.

E38P0759-2Valda delar av de mer än 650 år gamla rustningarna som harnesk och ringbrynjor, som visas, ser ”moderna” ut, på en helt annat nivån än hos traditionella bondearméer. Men det återfanns också utrustning som var härstammade från 1200-talets början och sannolikt är krass ekonomi förklaring till det. Om bönderna var skyldiga att hålla med trupp, och krigshot inte var överhängande, så dröjde man med att modernisera utrustningen – precis som idag.

När danskarna bröt fram mot Visby, finns det tecken på att bondehären drog sig innanför murarna. Exakt varför de sedan valde att möta danskarna utanför – istället för att utstå en belägring – är oklart. Tydligare är i så fall varför de förlorade slaget, trots sin utrustning. Danskhären bestod både av inhemska legosoldater och inte minst lejd tysk sådan. De hade yrkesmässig stridsvana – var sannolikt mindre stressade och mindre panikslagna. Dessutom hade de redan slagit sig genom Sverige till Visby.

Av de 1800 kvarlevorna finns enbart ett par av dansk/tysk härkomst. Kort sagt blev slaget en katastrof. Varför det blev en slakt är däremot oklart. Forskarna fann att de dödade närmare ringmuren bestod av äldre och unga – sannolikt en sista utpost – med skador från extremt övervåld. De hade massakrerats med urskillningslöst våld, mestadels mot benen, sannolikt förblödde många. Vid dagens slut lär danskarna ha gått runt på slagfältet och huggit ihjäl de skadade svenskarna som ännu överlevt. Varför danskarna slaktade och med detta raseri finns ingen förklaring till.

Inte heller till det märkliga som sedan inträffade.

Visbys handelsmän och dess styre kapitulerade till Atterdag två dagar senare. Inte en droppe handelsmannablod spilldes, alla skonades, så även Visby. För köpmännen var det “business as usual”, som om 27 juli aldrig inträffat.

Frågan är om verkligen soldaterna tog sig in i staden, eftersom ingen plundring skedde – det som annars utgjorde ”soldatlönen”. Historikerna tror att den mäktiga Hansan inte var att leka med. Atterdag var helt på det klara med att om han skulle förstöra Visby, väckte han samtidigt Hansans vrede och tysk trupp skulle hemsöka honom.E38P0836-2

Den berömda tavlan där Valdemar Atterdag brandskattar Visby är vacker, men en ren lögn. Attacken mot Visby blev plötsligt storpolitik. Atterdag gjorde ingen affär över att han intagit Visby, erövringen blev påtaglig frånvarande. Långt senare använde sig Atterdag av Visby som han gav bort som förläning till någon tysk furste för att vinna politiska poänger i annat sammanhang.

Slutfrågorna blir därmed: Var slakten vid muren bara en maktdemonstration? Dog alla helt i onödan?

Testa själv
Museet har i samarbete med vapenexperter skapat rekonstruktioner av några utrustningsdetaljer som användes. Besökarna kan prova en ringbrynjehuva och två olika rustningshjälmar samt ett par stridshandskar – de sistnämnda känns riktigt smidiga och alls inte så klumpiga man kunnat förvänta sig. Detsamma gäller svärdet på plats.

Militärstrategisk arkeologi är en väldigt ny forskningsinriktning som hade varit roligt att se införlivad i allt detta. Men eftersom detta blir en ny basutställning som kommer denna kunna adderas lite längre fram.

Parallellt med “Massakern vid muren – slaget om Gotland 1361” pågår fram till 21 juni konstnären och fotografen Martina Hoogland Ivanows ”Reenactment”. Under medeltidsveckan på Gotland sommaren 2013 återskapade en stor grupp människor slaget, och hennes anslutande utställning tar fasta på mötet mellan detta återskapande och det arkeologiska arbetet, uttryck med ett drömskt och mystiskt bildspråk.

 

Filed Under: I blickfångetjag var därNyheterutställning

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud