Månadens svartrock: Die Krupps ‘V – Metal Machine Music’

Die Krupps
V – Metal Machine Music
Oblivion/Border
* * * * *

.

Jag tillbringade en tågresa mellan Skåne och Stockholm tillsammans med Die Krupps och deras nya ’V – Metal Machine Music’. Det blev en mycket intressant upplevelse.

Die Krupps har hållit på sedan 80-talet. De bröt fram med många tyska syntband. Så här i efterhand verkar det som att de snabbt hittade en utforskande identitet samtidigt som engelska Test Dept. omdefinierade industrirocken. Die Krupps påminde rask om en tysk version av detta slammerband, mer än med landsmännen Einstürzende Neubauten (som vi den här tiden var mer experimentella).

Die Krupps första betydelsefulla album hette ’Stahlwerksynphonie’ och bjöd på fantastiskt industrislammer, starkt nog att vara med att definiera genren. Samtidigt släppte sin ursprungskoppling till syntpopen. (se även recension suveräna uppföljaren ‘Stahlwerkrequiem’ 2016)

Ganska snart fick bandet problem med att staka ut sin väg framåt, klämda som de var mellan andra tyska inflytelserika band. Herman Brood lirade mer straight rockenroll (bl.a. med Nina Hagen), Die Totenhosen rockpunk, Abwärts rock i gränslandet och förstås Neubautens totalrock med tryckluftsborrar, vinkelslipar och allt.

Vad Die Krupps gör på ’V’ liknar faktiskt en hel del av den inriktning som Andrew Eldritch, efter splittringen med Wayne Hussey, tog sin musikaliska väg med Sisters of Mercy; bombastisk svartrock.

’V’ använder ett anslag som närmast ligger inom hårdrocken, så där upprepande slingor och distinkta kurvtagningar som skivbolaget Earache introducerade på marknaden. Alltså en bit från grymtrocken men hela tiden rytmiskt melodiskt upprepande och stenhårt i attityd.

Till skillnad med vanligt tysk syntmanér får instrumenten, jämfört med Kraftwerk, en stabilare grund i musiken, både som melodi- och rytmgivare.

Kort sagt det låter jäkligt bra, beslutsamt och övertygande.

Vaket att Die Krupps också blandar tyska och engelska texter om bland annat det läskiga självmordet med piloten från German Wings-planet (”Fly Martyrs Fly”).

Die Krupps avslutar ’V’ med att återföra sin hit ”Volle Kraft voraus” (fr 1981) till ett hårt dagsklingande format.

Hymner som transpirerar och berör.

 

Lyssna också på:

Test Dept.
Beating The Retreat (1986)
SOMEBIZZARE
Larmigt kaos och engagerat.

Einstürzende Neubauten
Halber Mensch (1985)
SOMEBIZZARE
Intensivt eget, mer människa än maskinmusik och helt makalöst.

Nasmak
4our Clicks, remix (1985)
EKSAKT
Disciplinerade rytmer där Peter Gabriel möter Talking Heads i replokalen.

Foetus Inc.
Sink (1990)
SELFIMMOLATION/SOMEBIZZARE
På gränsen mellan himmel och helvete är Jim Thirwell styrmannen att lita på där kaos möter regnskog.

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 11-2015 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikNyheterRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.