Liima ‘1982’ recenseras – oemotståndligt lågmält swing

Liima
1982
City Slang/Playground
HHH

I år firar vi 35-årsjubileum av 1982. Dansk-finska Liima gör det med ett helt album.

Och bandet gör det med besked, för det finns en hel del av 80-talets syntbaserade popsound ner plöjt här. Liima skulle denna gång kunna vara ett lugnare och mognare, mer sofistikerat spelande Duran Duran.

Jag skriver ”denna gång” efter de på denna sin andra fullängdare har bytt skivbolag. Men ljudbilden har ännu mycket associerbart med 4AD (förra plattan), även om klangerna tagit steget bort från Associates och de andra mer tydliga melodiframkallande artisterna från just 80-talet. Se recensionen av bandets ‘ii’ här.

Carsten Clausen sjunger lika bra som tidigare bland bas och syntar. Det är ofta minimalistiskt, melodiskt utan övertydliga melodier, men ibland också oförklarligt frånvarande mitt i ett versbyte eller ingång i en refräng. Kan inte påminna mig när jag hörde något sådant senast.

Liima betyder lim på finska, och kanske borde de stryka ut ett lager till, för ’1982’ hänger inte ihop lika bra som debuten.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 11-2017 /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

About the Author: Här på bloggen skriver jag mest tester och recensioner och om saker jag finner intressant. Men fotografi har ständigt varit en försmådd lust, och efter 40 år som (utbildad) journalist återvänder jag hit - se matslundgrenphotography.com. Berätta utan ord är en direkt närvarande utmaning. Och bilden träffar sen andra delar i oss där text oftast hamnar i analysfiltret (eller i högre grad borde göra det).

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud