Future Islands ‘As Long As You Are’ Musikaliskt pluffigt men hopplös “sång”

Future Islands
As Long As You Are
4AD/Playground

* * 

.

Hyllade Future Islands släpper ett nytt efterlängtat album. ’As Long As You Are’ är deras sjunde.

Musikaliskt är de emellanåt som en blandning av Cocteau Twins och Blue Nile. Inget fel i det, många av melodierna är som pluffiga molnsjok balanserande på gränsen mellan lycko-dur och sentimental-moll.

Inte heller den ljust spelande basgitarren avviker från det lite shoegaziga, snarare påminner den om ett inslag av cure-krydda.

Men sången, där är bandets fans lika överseende som det skorrar i mina öron. Problemet är att Samuel Herring inte kan sjunga. I alla fall inte här. Han gör i stort sett allt för att försöka dölja det, men det går sisådär.

Kan verka oförskämt att påpeka detta uppenbara, men sanningen är att flertalet låtar faller platt i samband med att han drar efter andan och försöker träffa melodislingan. Möjligen döljs detta live, men i högtalare, eller än värre i hörlurar, blir det rent av plågsamt.

Problemet är att han inte har något register att tala om. Här och var träffar han några högre toner, men han gör sig själv otjänsten att sänka tempot på sången vilket ofelbart gör att han sjunker ner i ett tonläge som gärna bara låter som prat.

Okej, det skulle kunna vara värre. ”I knew you”, funkar det hyfsat då han varken faller för lågt i registret eller måste ta i för att inte bli akterseglad av musiken. I ”Waking” ligger tempot barmhärtigt i en fart där han klarar tonhöjden.

Det som gör det hela lite plågsamt är att i de låtar som ligger Cocteau Twins nära så svävar Liz Taylors röst in som från en annan dimension i partier där han håller tyst. Man hör hur mycket energirikt allt kunna bli om någon med hennes röst, eller Eetu Henrik Iivari (The Holy), tilläts ersätta.

Möjligen funkar Herrings sångstil live. I studiosammanhang är det intressantare att lyssna på influenser som Cocteau Twins ’Heaven or Las Vegas’ eller Blue Niles ’A Walk Across The Rooftops’.

 

Delar av recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 12-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.