Fire! ‘Defeat’ en seger för känsla

Fire!
Defeat
Rune Grammofon/Border

* * * * * 

.

Spontant tänkte jag att det kanske var läge att någon kollega skulle ta Fire!s nya då jag har recenserat (och hyllat) gruppens tre senaste album (se Hifi & Musik 3/2018 (The Hands), 9/2019 (‘Arrival‘) och 4/2020 (‘Actions)). Som en svans på den tanken fanns också en farhåga att Fire! – fyra år i rad – inte riktigt skulle klara att matcha sin egen standard. Fast med den höga nivån skulle man inte kunna anklaga dem för en svacka.

Pickupen hann väl knappast nudda skivan (eller motsvarande) innan jag ändrade mig. Jag vet inte var Fire! får sin energi ifrån men efter 12 år inom improviserad musik spelar de ständigt på topp. Hemligheten ligger sannolikt i att de inte försöker förgripa sig på känslan och formstöpa den. Istället verkar de dansa runt med känslan, hålla om och inte fast (som det heter) för att efteråt skiljas i fast förvissning om att de kommer ses igen.

Sax. trumpet, trombon, flöjt, bas, trummor, kan virvla ystert och dynamiskt mata rytm och ton till varandra. Och det spelar mindre roll ifall grunden är rockbaserad med ett återkommande beat eller en mer trevande komposition där sax/flöjt och bas stillsamt brottas som om de känner sig fram likt på en svag is efter vart låten är på väg.

Det finns inte ett ögonblick av tveksamhet, eller svaghet, för den sakens skull. Musiken bär, det finns inte ett ögonblick av tappat fokus eller glömd lyssnare.

Fire! är placerade i jazzfacket, men känslomässigt är de faktiskt precis det som även den bästa rocken handlar om:

Passion.

Defeat’ är precis det, och tvärtemot vad titeln betyder är det här ännu en (harmolodisk) seger!

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 4-2021 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.