En fantastisk bild kräver stor omsorg. DN-fotografen Anette Nantell intervjuas

REPORTAGE.  När fokus är bild bortom teknik.

För att bilden ska bli perfekt måste många faktorer stämma. DN-fotografen Anette Nantell lägger mest fokus på att få innehållet i bilden att berätta något. Samtidigt är hon medveten om att det inte går att slarva med en digital proffskamera för då når man inte dit.

– Se tekniken som ett verktyg för att nå det du vill göra, och att lära sig nya saker kan vara jobbigt men se det som en personlig utmaning för att bli bättre i det du gör.

Att knäppa ett kort till skillnad mot att fånga en bild är en ocean av medvetenhet om vad man håller på med. För Anette Nantell handlar det om att ha en förhöjd vakenhet, att kunna känna igen sublima förutsättningar från andra lyckade fotograferingar.

Anette Nantell i stilstudie för att hitta bästa vinkeln.

Anette Nantell i stilstudie för att hitta bästa vinkeln. Grodperspektiv.

– Man måste vara redo hela tiden och kunna förutse händelser – som när personer rör sig i förhållande till varandra och plötsligt uppstår den där spänningen i ett fotograferingsögonblick. Många gånger handlar det om att vara snabbtänkt och till en viss del går det att öva upp, men man får inte vara lat, säger hon och fortsätter:

– Det handlar om att vara intresserad av vad som sker och i det man håller på med, man måste vara vaken.

För Anette som varit fotograf i 25 år, varav 20 på DN, är det kanske inte så märkvärdigt längre, eller?!

– Att känna att bilden sitter gör något fantastiskt i maggropen – det blir liksom ett glädjeskutt inuti. Det kommer alltid vara märkvärdigt att fånga situationen som gör att bilden lyfter, säger hon.

Teknik är ett verktyg
Anettes intresse i arbetet överskuggar all den ångest som krav på teknikkunnande kan ge. Med inställningen att tekniken är ett verktyg som gör det möjligt för henne att nå vad hon vill, så tar hon ner den press som det kan vara att jobba med professionell teknik.

– Absolut bäst är att lära sig hantera kameran så att man inte behöver fundera så mycket över själva tekniken. Och om det strular, vilket det gör ibland ute på fältet med Error i displayen eller någon inställning som låst sig, så har jag alltid två kameror med mig ut.

Den nya tidens krav på stillbildsfotografer att också filma ute under uppdragen, kan göra även en erfaren fotograf lite stirrig.

– Absolut, det blir ytterligare en rad saker att hålla i huvudet som tillsammans med tidsfaktorn – emellanåt ska det gå fort samtidigt som man ska växla mellan stillbild och filmläge. Men man lär sig genom övning och jag har turen att arbeta ihop med en grupp fotografer som man alltid kan fråga och få hjälp av då man undrar över teknik, hantering, metodik. Kort sagt frågar man: hur brukar du göra? och får generösa svar, säger Anette Nantell.

När DN-uppdragen också innehåller filmning så betyder det att Anette byter Photoshop mot Premiere Pro för redigering, och det blir också att byta hemtamt mot nytt där inte alla handgrepp sitter direkt. Samma medicin där, arbeta upp kunskapen och underhåll den sedan med mer arbete för att inte glömma vad funktioner och effekter finns.

Rutiner motverkar stress
Det finns dock flera olika handfasta knep att hantera stress som tekniken kan förorsaka. Fotografera mycket och memorera resultatet gör att man kan styra uttrycket i bilden, som till exempel (blixt)ljus, färgläge (eller svart-vitt) etc.

Utöver att lära känna sin utrustning ska man helt enkelt se till att alla saker man behöver ha med sig finns samlade inom lätt räckhåll. Varje DN-fotograf har allt nedstoppat i en väska som helt enkelt lyfts in i bilen när man ska ut på jobb.

– Det där är en bra rutin jag knappast tänker på numera, men filmningen har inneburit att man måste tänka till lite extra. Man behöver ta med ett stativ, en lampa, lös mikrofon, extra minneskort samt en del annat, och just för att vi inte filmar på alla uppdrag så blir detta något att komma ihåg, säger hon.

Praktiska saker är också en utmärkt väg att stilla eventuell oro.

– Ladda batterier och tömma minneskort är saker som måste bli till en automatisk vana. Det framkallar bara onödig stress att slarva med sådant. Vad tomma batterier medför säger sig självt, och fulla minneskort där man måste börja radera enskilda bilder för att kunna ta nya är verkligen jättejobbigt, medger hon.

Läsa in sig på uppdraget
Att komma väl förberedd eliminerar skadlig stress. Det ger istället en skjuts av positiv stress och vakenhet som kan höja insatsen över rutinuppdragen. Som fotograf på en redaktion kan man ibland initiera jobb själv, men ofta får man uppdrag att fotografera något eller någon, exempelvis en politiker. Och att gestalta någon kan vara knepigt om man varken vet förväntningarna eller har en bakgrund.

– Jag brukar i regel googla om det jag ska fotografera innan jag åker ut, det är nödvändigt för att kunna ta en bra bild. Gör man sällskap med en reporter ut på jobb finns det i regel tid att få information om vad det handlar om. Men ibland är uppdraget enbart att man ska porträttera någon, och då får man ibland lösa allt på plats.

– Bilden jag tog av Tobias Billström var en sådan händelse. Jag skulle fotografera honom på riksdagen, och det här var i samband med hans kritiserade uttalande om vem som gömde personer som fått avslag på uppehållstillstånd. När jag kom till riksdagen var det en hel hop fotografer runt Billström, och han stod där med armarna längs med sidorna lite tafatt, som om han gjort något han ångrade, och den bilden beskrev väldigt mycket hela situationen. Och den fångade jag, säger hon med ett leende.

Läggningssak
Anette Nantell håller sin stressnivå för teknik automatiskt låg genom att hon är mer intresserad av människorna än tekniken. Hon är en nyfiken person som gillar spännande miljöer och möte med människor. Tekniken är nödvändig för att kunna vara kreativ, menar hon, men den kommer i tredje hand. Möten kommer i första, och skapa bilder i andra.

Man får snabbt ett intryck av att Anette Nantell passar som fotograf. Inte så att fotoyrket idag är som när kvällspressen höll till i Klarakvarteren, och mycket av nyhetsflödet skapades av lokala journalister och fotografer som gjorde brandkårsutryckningar för att snabbt kunna bevaka någon händelse.

Idag, och framförallt på en dagstidning med DNs karaktär, sker hantverket både mer formaliserat och lugnare. Nyhetsflödena är mer globala, kanalerna fyller enklare tidningarnas spalter vilket gör att reportage kan planeras utan den gamla tidens hets. Och ge utrymme för mer omfattande insatser.

– Visst, jag kan föreslå en reportageresa till Japan för att skildra en intressant yttring hos en ungdomskultur där, likväl som att bli utsänd för att specialbevaka Italien inför ett parlamentsval. Det sista gjorde jag nyligen och det blev lite extra spännande eftersom påven avgick, säger hon med ett leende:

– Jag är lite äventyrlig av mig och gillar att resa. Visst ska man inse sina begränsningar när man ger sig på nya saker, men jag är envis och brukar hålla på tills jag är nöjd. Det är bara ta ett djupt andetag och inte ge upp.

Anette tror inte heller att man ska låta sig stressas av att de yngre, som s a s kommer underifrån, är mer tekniskt bevandrade. Visst de kanske kan tekniken med datorer etc, men som 44-åring har hon erfarenheter både av jobbet och av annat som mycket väl väger upp eventuella tekniska tillkortakommanden.

AnetteNantell_cMatsL-P7263b

Anette Nantell, framför kameran för ovanlighetens skull. Foto Mats Lundgren.

Inget genusperspektiv
Tekniskt kunnande eller teknikstress handlar inte om att män kan teknik bättre än kvinnor eller känner mindre stress i fråga om det. Många män lider i det tysta över att de är tekniskt okunniga men inte vågar fråga om hjälp.

Just det sista säger sig Anette inte veta så mycket om. Men att teknikångest har med kön att göra stämmer inte, det är hon knappast ensam om att tycka.

Men tror du kvinnor ser andra motiv än män?

– Nej, inte längre. Kanske var det så förr, då det fanns få kvinnor som fotograferade på redaktionerna. Nyhetsbilden som är ganska kallt registrerande uppstod ur en tradition där det bara var män – oftast äldre sådana – som bestämde hur bilden skulle se ut.

– Ändringen kom mer som en effekt av ett generationsbyte. Det var primärt genom nyanställningar av yngre – tjejer såväl som killar – samtidigt som att de äldre männen gick i pension, som bilden ändrades.
Bildens innehållsliga förändring fram till idag har också diskuterats livligt, något som slätat ut skillnaderna mellan mäns respektive kvinnors uppmärksamhet på omgivningen.

Anette funderar vidare lite högt, och kommenterar själv den ibland tematiska variation som ibland kan anas.

– Men det kanske är lite så att kvinnor tar mer empatiska bilder och bilder med mjukare ämnen. Fast jag tror fortfarande inte det har en genusförklaring, jag tror att det mer handlar om personligt intresse, att kvinnor oftare har lust att skildra detta. Å andra sidan kanske det också är så att kvinnor har en större fallenhet att ta självporträtt, tillägger hon med ett skratt.

Personmötet kan avgöra
Vi sitter i DNs foajé och intervjun går mot sitt slut, när Anette plockar upp genustråden igen. Fast frikopplad teknik.

– I andra sammanhang kan mötet man/man eller kvinna/man och vice versa verkligen betyda att bilden som tas blir annorlunda. En makthavare kan se ut på ett visst sätt under mötet med en manlig fotograf, men helt annorlunda ifall en kvinna fotograferar. Där kan genus ha stor betydelse, likväl som vad personkemi kan göra för hur bilden blir till slut, erkänner hon.

För att en bild ska bli riktigt bra krävs en dynamik mellan den som ska avporträtteras och fotografen.

– Jag brukar ofta säga att nu ska vi tillsammans se till att bilden blir bra. Det gäller att få personen att bli delaktig, och naturligt skiljer det från person till person om vad som är möjligt. Jag har nog blivit ganska bra på att lyhört förstå vad som krävs för typ av samtal för att få personen att slappna av eller att bryta ett tillstånd. Just med politiker kan det ibland bli så att man måste säga något oväntat för att tränga igenom det formella, så att kemin öppnas för en bra bild.
Olika sätt att minska teknikstress
– Var förberedd
– Lär dej hantera det du ska använda
– Fråga andra, försök inte att dölja din okunskap

Anette Nantells fem fototips
– Gå närmare – bilden blir i regel bättre om avståndet krymper
– Var beredd en längre stund, svårt annars att fånga ögonblicket
– Ta många bilder, så blir sannolikt någon bra
– Tänk mer i bild, lättare att se bilder att fånga då
– Humor, se det komiska i vardagen

Anette Nantells fotoutrustning
– Canon Eos 5D Mark III (2 st)- objektiv (EF): 14mm, 24mm, 35mm, 50mm, 85mm, 100mm Macro, 300mm
– zoomobjektiv: 17-35mm, 24-70mm, 70-200mm (sistnämnda mest för filmning)
– hörlurar, liten lampa, mikrofon, stativ, ringblixt och vanlig blixt
– minneskort CompactFlash: 8, 16, 32 GB (”ganska många”)

 (Artikeln är publicerad i ElektronikBranschen nr 5-13)

Filed Under: fotoI blickfångetReportage

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.