Dogsmile ‘Silent Years’ Det drömska snyggt och bitterljuvt formulerat

Dogsmile
Silent Years
Comedia/The Orchard

* * * *

.

För den som inte vet startade det hela med Camouflage på 80-talet. Göteborgsgruppen blev ett av de mest lysande på den svenska indiehimlen. Se gärna även boken om Camouflage recenserad här.

Efter en kontrovers med ett tyskt band bytte svenskarna namn till Tapirerna. Och det vet alla att man tappar det mesta av vunnen mark när man byter varumärke. Det blir helt enkelt svårt att komma igen. Tapirerna la ner 1992. Sångaren Ola Jörhall fortsatte solo efter några år, men 2012, året efter han släppte sin solodebut, drabbades han av en hjärntumör som tog hans liv på bara några få månader.

Dogsmile bildades redan året efter Tapirernas avslut. Helt enkelt för att ta till vara den spellusta som vägrade försvinna. Debutalbumet ’Hey, I Just Wanna Say Hello’ kom ytterligare två år senare (1995), genererade lite spelningar men sen blev det tyst.

Det äkta paret Elisabeth, bas sång, och Ingemar Karlsson, sång gitarr, blev inte av med kompositionslustan. Ett par år senare återbildades Dogsmile med bl.a. Tinna Jörhall Möller på sång, fast det skulle dröja ända till 2015 då nya trummisen Tommy Dannefjord, från Easy, adderats, innan bandet gav några inspelade livstecken ifrån sig.

Silent Years’ kommer från de tysta årens dolda aktiviteter. Inspelad redan 2010 men färdigställd först nu. I formatet handlar det om en EP, men en klart lyssningsvärd sådan. Plattan ansluter väldigt väl till Dogsmiles ”Listen To The Quiet” EP (2019), både vad gäller harmonik, tempo och stilla intensitet. De vokala insatserna från Ingemar, Elisabeth och Tinna är mycket lyckade.

Ingen av deras senaste inspelningar är recenserade här tidigare, så det passar alltså bra med ett samlat grepp. Plattorna blir sammanslagna ett fint album där Dogsmiles lätt sorgsna melodier, som ibland för tankarna till folkrocken, ständigt hålls vid liv av skickligt hanterade och rent ljudande instrument. Inte minst Ingemars klingande gitarr, gör att örat ständigt lockas till lyssning.

Efter en hel del lyssnande på bägge plattorna vågar jag nog påstå att låten ”Dreamers Like Us” (från senaste plattan) har all den bitterljuva klang som så här långt sammanfattar Dogsmiles musikaliska avtryck mycket väl.

Vem behöver lyckopop när det drömska kan formuleras så här snyggt?!

 

Recensionen är i annan version publicerad i HiFi & Musik nr 12-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.