Deeper ‘Auto Pain’ mycket intressantare än enbart postpunk

Deeper
Auto Pain
Fire-Talk/Border
* * * *

.

Chicago återtar alltmer rollen som källa till ny intressant rock efter ett antal anonyma år.

Näst ut i rampljuset är Deeper, som visserligen hållit på i fyra år, men som nu lyckas sätta ihop något verkligt intressant trots att man till stor del använt en gammal formel.

Killarna har letat inspiration från den brittiska indiescenen och gör något riktigt bra av fynden från 1970/80-talen.

Det är inte enbart sångarens Nic Gohls röstklang som låter likt en fräsch Robert Smith, det är också en ganska egen mix av Curebas och dito melodislingor blandat med ett tidigt New Order, men med rockigare trummor från Shiraz Bhatti. Spetsat med en gnutta punkattityd, typ PiL.

Deeper blandar friskt och ryggar inte för att lägga in både det där lätt desperata draget vi en gång hörde hos Siouxsie and the Banshees, förutom det där gälla larmet i Robert Smiths unga röst. Jämfört med bandets självbetitlade debut för två år sen, är ’Auto-Pain’ mer ambitiös.

Numera har kompisen Kevin Fairbairn tagit över basen från Drew McBride som istället bytt till gitarr. Möjligen ett smart drag eftersom både gitarrklangerna och de ljusa basgångarna spelar en central roll i bandets musik.

Trots alla referenser så lyckas Deeper sätta ihop något som är bra mycket intressantare än enbart postpunk.

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 5-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.