Curses ‘Carcassonne’ recenseras – Ibland mer funk än goth

Curses

Carcassonne

Höga Nord/Border

HHHH

.

Luca Venezia finns bakom artistnamnet Curses, som med Carcassonne’ fångar ett knippe associationer med bäring på svartrock och tidig syntpop från ett ungt brittiskt 80-tal.

På detta sexspårs mini-album, möter vi en mix mellan The Cures tidiga demotaper, The Mission eller Southern Death Cult utan sång. Emellanåt också spår av ett mörkare Depeche Mode innan de hittade popen i sin syntmusik.

På 80-talet kallades detta goth, men idag med all mörk elektronisk bearbetning används gärna termen cold wave.

Det är oväsentligt vad man kallar det, rötterna finns i den mörka rockmusiken och Curses gör det här bra. Kanske mest för att Luca tillåter att ljusare popteman tar plats i den mestadels instrumentala musiken och inte heller ryggar för att basgitarren ibland låter mer funk än goth.

Han avslutar plattan elegant med “Insomnia“. En plåtig basgitarr ger melodiskt tema och har lite av The Cures Simon Gallups fingerspring i sig. Det här skapar oförskämt trevlig pop, matchande en försynt melodisk synt. Skulle kunna ha varit ”Pictures of You” i högre tempo och utan just den melodiska slingan. Inte lika drömsk men fortfarande hopp mitt i allt det svarta.

 

 Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 11-2019 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.