Curse Of Lono ‘Severed’ recenseras – honung och nitroglycerin

Curse Of Lono
Severed
Submarine Cat/Border
HHH

Det känns lite märkligt att höra hur americana kan låta ifall man inte är bokstavstroende. Men det känns bra, mycket bra.

Prestationen görs av Curse of Lono och blir inte mindre imponerande av att det här handlar om en debut.

En del av förklaringen till att man vågar avvika från genrens traditionella ingredienser hänger högst sannolikt ihop med att kvartetten kommer från London. Campfire blandas med stämsång och lyrik om drömmar och längtan.

Det som ”stör” bilden eller snarare förhöjer atmosfären är en skitig slideguitar hämtad från den elakare delen av brittisk gothrock.

Effekten är enastående: honung blir till nitroglycerin även om låtarna har en singalongkaraktär.

Man hör influenser av Doors, Johnny Cash, Wilco, Beck men alltså också av brittisk goth.

Synd bara att Curse Of Lono inte låter svärtan dominera mer. Nu utmanar mindre än hälften av ’Severed’ genrens snälla slätstrukenhet.

Bra kan alltså bli bättre. Lite elakare nästa gång, tack.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 6-2017 /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.