banner ad above posts

Joan as Police Woman ‘Damned Devotion’ recenseras – Bara hängivelse, ingen förbannelse

Joan as Police Woman
Damned Devotion
PIAS/Border
HHH+

Härlig titel.

Men inte ett spår av förbannelse över hängivelsen i Joan as Police Woman’s sjätte album.
Amerikanska Joan Wassner har en säker känsla för soul, där hon mer lutar sig mot poprock än mot gospel. Låten ”Tell Me” är beskrivande hur hon använder röst i olika lager och med upprepning för att skapa en svårmotståndlig melodislinga där texten handlar om öppenhet och mod att visa äkthet.

Titelspåret handlar inte oväntat också om närhet, uttryckt på ett mer sparsmakat och långsammare sätt utan att musikinfluenstråden till Prince uttryck tappas.

Wassner började bygga upp sin egen karriär under tiden med Dambuilders (1991-97) där hon under tre album agerade violinist, för att mot slutet både komponera låtar, spela gitarr och keyboard samt också sjunga.

Framfusigheten här har lett till en rad medverkande hos andra artister – både live och i studio – bl a Elton John, Lou Reed, Rufus Wainwright, John Cale, Sheryl Crow, Dave Gahan, Steve Jansen, Lloyd Cole m fl. Och deltagit i Sverigebekantingen Nathan Larsons sidoprojekt Mind Science of the Mind.
Efter en kort passus med Black Beetle och ytterligare några, ger hon sedan 2004 ut sin musik som Joan as Police Woman.

På ’Damned Devotion’ är kanske hennes lyriska insats om mänsklig rakhet den tråd som håller ihop allt. För musikaliskt arbetar hon gärna med melodier som har omaka partier och ibland även är svåra att skönja.

Hennes röst tar dock lyssnaren vid handen och gör att man gärna återkommer till ’Damned Devotion’ för att försöka begripa hur allting hänger ihop.

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 5-2018  /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud