Bob Mould ‘Blue Hearts’ ös, variation och hjärta

Bob Mould
Blue Hearts
Merge/Playground

* * * *

,

Oerhört produktiva Bob Mould verkar kunna ösa ur sig hur mycket som helst. Och som vanligt låter det bra. Se recensioner av hans tidigare ’Patch The Sky’ (nr5-2016) och ’Sunshine Rock’ (nr3-2019).

En av mina kompisar brukar säga att han i stort bara använder tre ackord, samma melodislinga och nära standard-1-2-3-tempo som Ramones. Och tillägger att hans bästa låtar kom i Hüsker Dü.

Lite sant är det, men jag tycker nog att Mould lyckas variera sig bättre än så. Denna gång är mixen ovanligt tydlig: han blandar frikostigt på Neil Young, The Replacements, det bästa ur grungen och spetsar ibland med ett ös som ligger nära hårdrocken. Ständigt på gränsen, men aldrig över den. Och på ’Blue Hearts’ klarar han att både variera intensitet och hejdlöshet, vilket gör att man faktiskt hör att karlns låtar innehåller en hel del melodier också.

För oss som inte tröttnat och istället gillar när han öser på, finns här flera godbitar.

Lyssna bara på ”Siberian Butterfly” som är ett kontrollerat energiutbrott men ändå fullt ös, där varje knyck och vändning sitter som smäck. Och låten klockar in på bara 2’07. Inte många klarar att få så lite tid att låta längre och dessutom så mycket mer. Suveränt.

Lite oväntat växer också plattans lite mer lugna låtar i takt med att de spelas. Precis som det ska vara med ett album som håller mycket länge.

Grattis till oss, Bobs fina form håller i sig.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 11-2020 /c MatsLundgren.se

Filed Under: HiFi&MusikMusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.