All We Are ‘Sunny Hills’ recenseras – styrka i variation

All We Are
Sunny Hills
Domino/Playground
HHHH

Liverpoolbaserade All We Are påminner inte så lite om en modern variant av Pete Burns Dead Or Alive, med dansmusik flyttad till 2000-talet. Långt ifrån så nervigt som Burns presterade, men inte heller lika vilset.

All We Are med norska Guro Gikling på sång och bas, brasilianske gitarristen Luis Santos och irländske trummisen Richard O’Flynn (även sång) gör på sitt andra album en spännande mix av dansgolvsrytmer och electronika.

Santos gitarr är dock tillräckligt skräpig solo för att inte tillåta musiken lämna rockland, men processad lägger samma gitarr en ljudmatta som mer påminner om en synt.

Trion styrka är variation.

Låtarna får mycket av sin egenart genom att både Gikling och O’Flynn sjunger, deras röster har olika karaktärer vilket snyggt utnyttjas när de växelvis används i låtarna.

Intressant nog hörs en hel del av Liverpools indiehistoria i All We Are:s musik, likaledes grannstaden Manchesters. Bandet kan sin New Order innan dessa helt försvann på dansgolvet.

Mycket övertygande och man hittar nya saker i musiken för varje genomspelning.

 

Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 6-2017 /c MatsLundgren.se

Filed Under: MusikRecension

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply




If you want a picture to show with your comment, go get a Gravatar.