All We Are
Providence
Domino/Playground
Poptrion All We Are fortsätter på ‘Providence’ den inslagna vägen vi kunde höra på deras förra (andra) album ’Sunny Hills’ (se recension nr 6-2017).
Fortfarande Liverpoolbaserade men mindre av den stadens hjälte (hädangångna) fräcka discobeatmästare Pete Burns (Dead Or Alive).
Fortfarande elektroniskt förstärkta rytmer och lånade licks och ljud – redan i inledningsspåret hörs avtryck från schweiziska syntlegendarerna Yello, men sen så mycket mer plattan igenom.
Trion är intakt: norska Guro Gikling på sång och bas, brasilianske gitarristen Luis Santos och irländske trummisen Richard O’Flynn (även sång).
Sång är kanske mindre bandets grej denna gång, till det hade behövts mycket mer personlighet istället för den ofta förmedlade känsla av laid back de presterar.
Detta sagt med några undantag där O’Flynn tillåts visa att han fortfarande har mycket av Simple Minds i sitt uttryck. Inte fel. Sång som letar sig till och håller sig kvar på en högre tonhöjd under upprepande text låter så där som Jim Kerr när denne uttrycker extas.
Nej, All We Are:s grej är ett fräscht petande i ljudbilden där instrumenten hålls klockrena och kristallklart klingande oavsett om det gäller synt/gitarr/bas i de högre registren.
Oerhört snyggt gjort, med stor känsla och faktiskt mestadels oemotståndligt innovativt.
Dessutom med en stilsäker finish där popen aldrig tillåts bli topplisteanonym tack vare en ständigt uppdykande och befriat stilkorrigerande rockgitarr.
Med lite starkare melodier hade detta blivit en fullpoängare.
Recensionen är även publicerad i Hifi & Musik nr 10-2020 © MatsLundgren.se